Ut i rymden

En av de spännande oemotståndliga teman som man kan välja som motiv är rymden. I verkligheten är rymden förstås svart. Men på en duk blir svart med vita prickar som stjärnor inget annat än svart duk med vita prickar. Det gäller att få distansen och ljusåren med i bilden. Här har målaren använt djup violett tempera som underlag på vilken en ultramarin blå blandad med karmin röd oljefärg lagts på. Däremellan har de mest avlägnsa stjärnorna målats som man knappt kan föreställa sig om man står en halv meter från tavlan och inbillar sig att där nog är någonting, eller så är det en ljusa smutsfläckar. Sedan har målaren lagt ytterligare ett lager med färg på rymden och ploppat dit stjärnorna med vit färg på nytt. Så här kan man antagligen fortsätta i all oändlighet. Det om rymden.

För att få tavlan lite mer intressant har målaren bestämt att det skall finnas något annat än bara stjärnor. Man kunde ju i och för sig göra stjärnorna färggranna och så, kanske t.o.m. förändra något till det absurda. Men i den här tavlan valdes en gitarr som motiv. Det är inget speciellt med gitarren förutom. Perspektivet har valts så att gitarrens hals pekar bortåt så att djupet förstärks så mycket som möjligt. Andra alternativ för att skapa djup finns naturligtvis, men på det här sättet undvek målaren att behöva peta med detaljer. Ett litet försök till absurd känsla har gjorts i och med stjärnorna som är ligger utanpå gitarren. Hur stor är gitarren egentligen?