Här är en tavla jag målade för kanske 10 år sedan, en av de första landskap jag någonsin målade. Tavlan förställer mitt barndomshem i Lovisa och hänger på väggen i detta hus. Den stränga kylan just nu satt mig att fundera på om jag målat något föreställande snö och vinter. Trots idogt sökande hittade jag inget annat vintermotiv jag målat. Kanske jag inte tycker om vinter. Vintern har sin stämning naturligtvis. Det bästa med vintern är nog den vår som följer :) Endel följer den här filosofin eller åtminstone motiverar sina beslut med hjälp av den. För att uppleva att man lever skall man genomgå något verkligt tufft, som t.ex. att gå simma i en vak. Då märker man hur varmt det är efteråt. Men nu var det ju inte det jag tänkte på när jag målade tavlan.
I tavlan märker man att jag var speciellt noggrann med formerna. Jag var nästan orolig för att jag inte skulle kunna måla ett hus så att det liknar det huset jag målar. Jag hade egentligen inte målat något landskap tidigare utan bara sysslat med ingenjörsjobb och här passar det säkert bra att förklara sig varför jag började måla. Min fru hade fått oljefärger i julklapp och jag hade upprepade gånger sagt åt henne att "gå nu på kurs". Till slut sa hon åt mig "gå själv" och det gjorde jag. Jag målade faktiskt några stilleben innan den här tavlan, men detta var det första med ett motiv som andra känner igen.
När jag satt färger på duken frågade min lärare om jag hört om färgcirkeln. "Vadå?" Jag fick en halv timmes undervisning i hur färger fungerar och han rekommenderade att här använda gult och kontrastfärgen violett för att få ljus och skugga i vinterlandskap. Dessutom rekommenderade han att använda sig av 3 färger, gult, blått och rött, samt kombinationerna av dessa. Och på den vägen är jag än idag. Jag använder inte många olika färger på samma tavla. Om jag gör det brukar öga säga att det är något fel på den.
Perspektivet är enkelt. En gata med mindre hus och gråare färger längre bort. Ljuset är också enkelt. Solsken från höger. Den gula ytan på huset skall (borde) vara den starkaste. Ju starkare skugga, desto mer violett. Fönstren är en aning för mörka, dvs, nästan svarta. De är på gränsen till att se konstgjorda ut, men bara på gränsen. Snön är blåaktigt grå. Ljusstrimman tvärs över gatan gör att där finns något att fästa blicken på. Eventuellt skulle jag ha kunnat sätta dit en människa eller två för att få mer liv i tavlan, men jag vågade inte då ännu. Garnison är ett lugnt område så kanske det är bäst så här. Jag kanske också idag skulle vara mer modig med ljusfärgerna på snön, men faran är förstås att fokusen flyttas från huset till snön.
Uttalet av området Garnison i Lovisa är omdiskuterat. Endel Lovisabor, och kanske lite med Lovisadialekt, uttalar stadsdelen Garnision. Orsaken till att området namn torde ligga i 1700 talets Lovisa, dåvarande Degerby, där det byggdes några fästningar i närheten av Garnison och soldater bodde på området. Personligen tycker jag att det är en av de vackraste områden som finns, men jag är kanske lite jävig i den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar