Blue and Orange

I en övning i färglära och konstruktion av tavelmotiv  bad min lärare att försöka mig på något nytt. Han sa så här: ta modell av de gamla konstnärerna, dra linjerna enligt deras verk och skapa sedan en egen mosaik som du fyller i med färger. Så har jag gjort följande tavla. Originalet är Carravaggios Paulus konvertering som ser ut så här.

Allting i den här tavlan är målat med två färger, orange och blå, förutom halvcirkeln i mitten som är ...naturligtvis gul. Först är huvuddragen gjorda enligt Caravaggios tavla börjande från spiralen med origo i hästens hov till magen, bakbenet, vänsterhand, huvudet, högerhand, hästens huvud och slutligen via hästens rygg till bakändan. Sedan har jag dragit en linje från mannens vänstra ben längs med vaden till den andra mannens huvud ovanför hästen. Jag har helt enkelt dragit ett antal huvudlinjer som ger formen åt hela tavlan helt enligt samma former som finns i Caravaggios tavla. Därefter har jag tagit bort vissa delar av dessa linjer för att det inte skall se helt symmetriskt ut. Caravaggio har i sin tavla gjort samma sak men genom att ändra linjerna till figurer. Jag tog den enkla vägen, he, he.

När man kommit så här långt är det bara att fylla ut med färger. I det här fallet har orange och blå färg valts. De är komplementfärger som fungerar t.ex. bra som ljus skugga kombination i båda riktningarna. Här försökte jag få de klara orangea bitarna att komma närmare tittarna än de övriga som innehåller vit färg. Ups, jag glömde berätta att vit användes också men egentligen är det ingen färg utan som Nalle Puh skulle säga..ett..ett jag vet intevad ... ett ingenting.  De bitarna som är bredvid de orangea är lite grådaskiga som gör att de klara kommer ytterligare närmare tittaren. Ju klarare färg destu närmare tittaren är utgångspunkten.

Hoven, eller mitten av motivet är gul i mosaiken. Klar gul färg hör inte till blå-orange kombinationen och är därmed tänkt att fästa tittarens blick i centrum av tavlan. 

Endel av mosaikbitarna har färgats mörkare i ena ändan och ljusare i den andra. Då blir effekten den att ögat uppfattar biten som ett lutande plan. Svart har inte använts utan bara klarare färger och kanske tyngre mot det blå hållet som här har varit Ultra Marin blå. Fördelen med att använda sparsamt med olika färger i tavlor har varit för mig att de ser mer naturliga ut. Jag tycker att om man blandar för mycket olik färger i tavlan, blir den lätt konstgjord. Och dessutom är det lättare att komma ihåg hur man gjorde färgen om man behöver korrigera lite i efterhand, vilket är mycket sannolikt. Roligast är det att blanda färger enligt behov och blir det inte exakt lika som förra gången, blir det säkert bättre. Efter en timme börjar paletten vara så full med färger att sannolikheten för en eller två riktigt bra färger är 100%. 

Tavlan har alltså gjorts av rött blandat med gult som sedan blandats med blått. Om man nu sedan tröttnar på tavlan eller den här bloggen kan man vända 90 grader på skärmen eller huvudet och få en härlig soluppgång vid havet. Om grannen bredvid dig vid arbetsbordet undrar vad du gjorde, säg att du undersökte konstig konst.

Fregatten

Under en resa till Budapest blev jag inspirerad av en torgförsäljare som ivrigt sålde tavlor. Han hade en som jag blev intresserad av och den har hängt på väggen i många år. Med åren har en idé småningom skapats om att göra en ny tavla av samma motiv med lite mer färger. Jag har alltid tyckt att den är på något vis lite blek av sig och en ansiktslyftning skulle vara på sin plats. Motivet är bra. En närmare studie av målningen, jag tittade första gången på vem som egentligen målat tavlan först efter 10 år på väggen, stod där mycket klart och tydligt W F Mitchell. På nätet hittade jag honom http://en.wikipedia.org/wiki/W._F._Mitchell. Ganska imponerande. Hans tavlor hänger på museet i England och jag har mage att ge min åsikt av hans målning. Men så är det med smak, man kan vara av olika åsikt.

Egentligen tycker jag om motivet och målningen, men jag vill ha fler och djupare färger i den. Den är blek vilket säkert beror på att det är en kopia och att den är troligen är gjord ursprungligen med vattenfärger. Om jag endast skulle plocka fregattens form från den här tavlan och sedan vågor från en anna tavla eller fotografi. Hmmm. Och målningens moln från en tredje tavla? Den där vågen längst nere till vänster ger ett ganska imponerande intryck. På ett fotografi är det svårt att fånga storleken på vågorna. Här har konstnären lyckats och jag tycker att vågen till vänster och den våg som träffar fregatten gör att man upplever det hårda vädret som råder mycket starkt. Men någon storm kan det knappast vara frågan om eftersom skeppet är fullriggat. Ljuset, nästan klart solljus kommer från vänster. Är bakgrunden målad i gråbrunt för att förstärka intrycket av ett tufft väder måntro? Kontrasten ligger i den varma stämning som färgerna ger. De är gula, rött skiftande och grönaktiga. Alla färger är varma tycker jag. De som varit på sjön vet att ljust den här situationen uppstår rätt så ofta. Solen lyser, det är varmt och framför en har man ett oherrans väder att vänta sig. Jag tror att jag skall försöka mig på något liknande i min nästa tavla. Vi får se vad det blir. Blir det bra eller blir det som vanligt? :)

Wedding

En av mina första experiment vad gäller oljemåleri var en bröllopstavla. Motivet var självklart. Bruden och brudgummen i praktklädsel under festlighetens sötma. Tavlan gjordes inte på en ordentlig duk utan på ett av papper tillverkad pannå, vilket gör att skivan böjer sig med tiden. Detta visste inte jag då jag målade den men senare har jag lärt mig fästa uppmärksamhet även vid den här detaljen. Men, det var kanske lika så bra eftersom det som sagt var ett genuint experiment med färger och målarmedium överlag.

Det första jag funderade på var hur man målar blad. Här valde jag en färg direkt ur färgpaletten, grön förstås. Efter en stund märkte jag att det blir ju lite enformigt, så jag tog en annan grön - lite mörkare den här gången. Pch plötsligt märkte jag att jag måste väl måla bakgrunden bakom lite mörkare grön en träden i förgrunden. Allt det här helt i motsats till vad mina lärare berättat åt mig senare. Börja med bakgrunden, använd inte helt grönt ur färgpaletten direkt utan blanda lite rött med och variera. Det blir mycket naturligare på det viset. Dessutom borde tavlan innehålla skuggor men det saknas nästan helt och hållet från tavlan tydligen, vilket i och för sig ger ett ganska spännande intryck och är också en stil, typ Fauvismen eller Symbolismen.

Sedan kom vi till det där med brudklänningen. Hur skulle man måla en vit klänning ? Allt är ju bara vitt överallt. Och på bilden jag använde som motiv var klänningen överexponerad så jag fick lite fantisera för att få dit något mönster. Brudens klänning innehåller ungefär 2 färger för att få lite struktur.

På högra sidan av tavlan blev det problem. Där fanns mycket fler människor, men jag visste inte riktigt hur jag skulle göra dem, så jag målade helt enkelt allting gråbrunt. Så kan man också göra när man tycker att det blir för svårt. Den tekniken ha jag använt otaliga gånger. Det är kanske det bästa med oljefärger att man mitt i allt kan bestämma sig för "Nu räcker det" och så målar man hastigt över med en färg. Nästa gång när man tar fram tavlan börjar man på nytt. Denna tavla blev på hälft, men jag tycker ändå den är ganska fin.

Ut i rymden

En av de spännande oemotståndliga teman som man kan välja som motiv är rymden. I verkligheten är rymden förstås svart. Men på en duk blir svart med vita prickar som stjärnor inget annat än svart duk med vita prickar. Det gäller att få distansen och ljusåren med i bilden. Här har målaren använt djup violett tempera som underlag på vilken en ultramarin blå blandad med karmin röd oljefärg lagts på. Däremellan har de mest avlägnsa stjärnorna målats som man knappt kan föreställa sig om man står en halv meter från tavlan och inbillar sig att där nog är någonting, eller så är det en ljusa smutsfläckar. Sedan har målaren lagt ytterligare ett lager med färg på rymden och ploppat dit stjärnorna med vit färg på nytt. Så här kan man antagligen fortsätta i all oändlighet. Det om rymden.

För att få tavlan lite mer intressant har målaren bestämt att det skall finnas något annat än bara stjärnor. Man kunde ju i och för sig göra stjärnorna färggranna och så, kanske t.o.m. förändra något till det absurda. Men i den här tavlan valdes en gitarr som motiv. Det är inget speciellt med gitarren förutom. Perspektivet har valts så att gitarrens hals pekar bortåt så att djupet förstärks så mycket som möjligt. Andra alternativ för att skapa djup finns naturligtvis, men på det här sättet undvek målaren att behöva peta med detaljer. Ett litet försök till absurd känsla har gjorts i och med stjärnorna som är ligger utanpå gitarren. Hur stor är gitarren egentligen?