Jag tog ett fotografi av min fru sittande vid fönstret en regnig dag. Jag vågar berätta att det är min fru trots risken att hon inte känner igen sig själv. Då fotot blev någorlunda tänkte jag att man kan göra en mörk, violett tavla av det hela. Så jag skred till verket och började med att måla hela tavlan, förutom fönstret, med en violett färg i tempera, dvs äggula blandat med vatten och färgpigment. Om man blandar rätt, är det otroligt enkelt att få ett botten, dvs bottenfärg, som fungerar utmärkt tillsammans med oljefärger.
Resten är målat med oljefärger. Eftersom jag blandade temperan en aning slarvigt lossnade det av den violetta färgen i den oljefärg jag lade på i nästa lager. Ibland har man tur och ett misstag kan bli en lyckad kombination (vissa misstag leder till innovationer utan like). Den vita färg jag målade himlen med har sugit åt sig av den violetta bakgrundsfärgen och bildade tillsammans en vacker himmelsfärg. Träden fick en täckande grön färg med inslag av mera gult på sina ställen som gör att speciellt de delar som är nära fönstret kommer mycket närmare betraktaren.
Avsikten med fönstret och den gula färgen av glödlampan är att man skall få en varm känsla. Åtminstone har jag den känslan och den kommer sig av konstrastfärgen till den violetta. Man liksom dras till tanken om att därinne vill jag vara. Det att figuren, min fru, läser en tidning ger en stämning av ro och lugn i tavlan. Mysigt att vara inne.
Kanten av fönstret där ljuset strömmar ut har en ton som är ljusare blå eller violett än de omgivande partierna. För att betona den lysande kraften hos lampan har mitten av fönsterbågen målats med en nästan helvit färg som samtidigt är den ljusaste punkten i hela tavlan. Om det är lyckat eller inte kan man diskutera i evigheter.
Fläcken under trädet är en gåta. Då jag målade tavlan fick jag en aha upplevelse och funderade på om jag borde fullfölja idéen. Ursprungligen var fotot taget då det regnade och jag kände att jag var rätt nöjd. Men när den sista biten av gräset formades märkte jag att om jag målade en måne på himlen i ljusare blå färg, kunde jag skapa en stämning av starkt månsken istället. Det var den där ljusa fläcken som gjorde att mina tankar gick till en reflektion av månen i vatten. Varför i vatten vet jag inte för det är ju gräs, men det är dit mina tankar vanligtvis går. Kanske det kunde vara en pöl av vatten där månen reflekteras. Risken är förstås att det verkligen börjar se ut som vatten och då blir det svårt att motivera tittaren att föreställa sig verkligheten i hela bilden. Den andra risken är att man börjar koncentrera sig på månljuset mer än den varma fönsterbelysningen. Detta som ett exempel på intressanta problemställningar i målarens vardag.
Men, tycker ni att jag skall måla dit en måne eller inte ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar