Här finns både varmt och kallt. Det varma är de orangebetonade rönnbären med inslag av rött på sina ställen, speciellt på skuggsidan av dem. På många av bären tycks det röda bryta mot brun som ger bären dess runda form eftersom det avspeglar det orangea i bäret bredvid. Vad jag vill säga är att skuggan på bären är rödbrun som är som samtidigt är en mycket varm i kontrast till den bakgrund som är blågrå. På det sättet har Kristina Elo fått en fantastiskt varm känsla.
Det blåa i tavlans gråa färg på högra sidan ger ett intryck av att vasen är ställd bredvid ett fönster. Den gråblåa färgen skulle inte ge de sinnesförnimmelser ensam. Den blåa färgen är i kontrast till den varma gråa med brunt inslag på vänstra sidan. Därutöver är färgen mörkare på vänstra sidan och ljusare på högra. Det här är nästan som Yin och Yang, varmt inne kallt ute.
De mest skickligt målade av allt är kanske glaset. Oskarpa konturer av det som finns inne i glaset plus en lite gråare ton av de färger som finns bakom vasen, om vasen inte fanns där, gör att jag har en stark känsla av glas. Kanske det t.o.m. känns som om det skulle vara lite imma på glaset. Det gör att man ställer sig frågan hur det kommer sig? Har man kanske nyss satt extra vatten, lite för varmt för den omgivande rumstemperaturen, eller har man öppnat fönstret? I vilket fall som helst har rönnbären inte placerats dit helt nyss eftersom det finns av dem liggande i vattnet. Eller så har de. Om de råkade falla dit när man satt ner busken i vasen? Den biten är kanske ingenjören i mig som genast börjar fundera.
Vasens fot är avbildad mycket skarp i jämförelse med resten av vasen. Det bidrar också mycket skickligt till kontrastens dynamik. Dessutom bör väl nämnas att speglingen av ljuset både i vasen och fönsterbrädet ger känslan av starkt ljus. Man kan ju t.o.m. se fönstret. Tänk hur roligt man kan ha av ett stilleben. Tack Kristina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar