torsdag 29 maj 2014
Kors i all sin dar
Riitta Backas har gjort ett korsstygnstavla av en påfågelsögafjäril. Den konstruerades av det otroliga antalet cirka 50.000 korsstygn och en uppsjö av olika färger. Till det fick svärmor använda 5 år och många tv program. Jag beklagar den dåliga kvaliteten på fotografiet, men undertecknad hade inte annat än en mobiltelefon tillgänglig vid ögonblicket. Kvaliteten på tavlan är dock superb. Vilket fantastiskt verk!
måndag 24 februari 2014
Starten iår
Året har börjat. Lite sent om sider kommer jag med ett inlägg, men sådana kan åren vara ibland. Tröga och långa. Nu skall man ju inte kasta yxan i sjön bara för att man inte hunnit skriva ett blogginlägg.
Renovering ger mera sägs det. Renovering ger mera stök och material. Ur estetikens grundvalar ger renoveringen en dos, en fläkt av nyhet och känsla av föryngring. Renovering ger ett motiv att planera framtiden, om hur du skall se dina möbler och väggar framöver. Av en renovering i vår lägenhet följer inte enbart flytt av väggar och möbler utan också val av färger på väggar och planering av tavlor. I regel planerar man inte var tavlorna skall sitta, utan man tänker sig väggen som en yta som skall fungera med sig själv och med omgivningen. Då är det säkraste alternativet vit som väggfärg, och det näst säkraste vit med en nyans av något slag. "Maalarin valkoinen" är ett säkert kort men är egentligen en vit färg blandat med grått. Vi tyckte att vi kunde vara lite modigare och valde en vit färg med beige. Man kunde ha köpt bara 1 liter och prövat, men av övermod tog vi direkt 40 liter för att det skulle räcka i hela lägenheten. Pang! Efter första väggen insåg vi vårt misstag. Ljusrött. Vilken blamage. I olyckans stund insåg vi dock att färgen kan utnyttjas som grundfärg. Ytfärgen blev sedan ljusare vit, med en gnutta gulbrunt som pigment.
Annars har året startat som vanligt. Renoveringen är gjord och diverse resor som belöning. Tyvärr var det nog fel person som blev belönad eftersom jag och min dotter åkte till Alperna medan renoveringsarkitekten och sonen blev hemma i sjuksäng. Försökte ändå pigga upp dem med att "nästa år kan det vara vi som är sjuka" med det lyckades inte riktigt. Underligt?
Med de här varma sommarannalkande vindarna från sydväst kommer vi snabbt till islossningen. Dags att göra undan allt påtänkt vinterarbete så det inte blir hängande då man hellre skulle stå och putsa båtbottnen i vårsolen.
Renovering ger mera sägs det. Renovering ger mera stök och material. Ur estetikens grundvalar ger renoveringen en dos, en fläkt av nyhet och känsla av föryngring. Renovering ger ett motiv att planera framtiden, om hur du skall se dina möbler och väggar framöver. Av en renovering i vår lägenhet följer inte enbart flytt av väggar och möbler utan också val av färger på väggar och planering av tavlor. I regel planerar man inte var tavlorna skall sitta, utan man tänker sig väggen som en yta som skall fungera med sig själv och med omgivningen. Då är det säkraste alternativet vit som väggfärg, och det näst säkraste vit med en nyans av något slag. "Maalarin valkoinen" är ett säkert kort men är egentligen en vit färg blandat med grått. Vi tyckte att vi kunde vara lite modigare och valde en vit färg med beige. Man kunde ha köpt bara 1 liter och prövat, men av övermod tog vi direkt 40 liter för att det skulle räcka i hela lägenheten. Pang! Efter första väggen insåg vi vårt misstag. Ljusrött. Vilken blamage. I olyckans stund insåg vi dock att färgen kan utnyttjas som grundfärg. Ytfärgen blev sedan ljusare vit, med en gnutta gulbrunt som pigment.
Annars har året startat som vanligt. Renoveringen är gjord och diverse resor som belöning. Tyvärr var det nog fel person som blev belönad eftersom jag och min dotter åkte till Alperna medan renoveringsarkitekten och sonen blev hemma i sjuksäng. Försökte ändå pigga upp dem med att "nästa år kan det vara vi som är sjuka" med det lyckades inte riktigt. Underligt?
Med de här varma sommarannalkande vindarna från sydväst kommer vi snabbt till islossningen. Dags att göra undan allt påtänkt vinterarbete så det inte blir hängande då man hellre skulle stå och putsa båtbottnen i vårsolen.
torsdag 24 oktober 2013
Sista dosen Renoir
Några uttryck för färdigt arbete: Nu orkar jag inte mer. Se on siinä. Någonstans får man dra strecket. Nu sätter jag punkt.
Jag har filat och filat på den här tavlan och säkert aldrig satt lika mycket tid på någon annan. Det var meningen att det skulle bli en exakt kopia av den äkta Renoir tavlan. På vissa ställen i originalet märker man att Renoir inte varit noga utan lite ditåt dög nog för honom också. Nu är den tillräckligt bra för mig själv och har lärt mig ett och annat.
Bland saker jag lämnade bort finns tummen och ljusstakarna. Den stående damens tumme försökte jag att få naturlig, men den blev antingen för framträdande, glansig, eller fel riktning. Till slut bestämde jag mig att ta bort den. Hon har den naturligt bakom handen istället. Och egentligen tyckte jag att den i Renoirs original var lite underlig och onaturlig. Tummen vilar inte i det läget den var målad i.
Ljustakarna var redan från början lite onödiga men hör förstås till ett piano av största storleken, de pianon som i folkmun kallas för "musta surma" av den anledningen att man dör av tyngden när man flyttar på dem. De hade dessutom ingenting med ljuset i tavlan att göra eftersom Renoir inte satt något ljus i dem. Alltså, lämnade jag bort dem.
Några saker ändrade jag på jämfört med originalet. Den stående damens klänning har jag målat röd också på vänstra sidan av tavlan. Ursprungligen verkar det inte vara röd i Renoirs målning. Jag har undrat över varför, men inte kommit till något fiffigt svar. Bakgrunden har jag med flit låtit vara lite mindre detaljerad, mest på grund av lathet, men också för att inte låta tittarens blick fästa vid de detaljerna.
Beklagar att fotograferingen inte ger en helt korrekt bild av varken originalet eller kopian. Det blanka ljuset och glittrigheten är en summa av kamera + blixt och det i sin tur en följd av den mörka årstiden.
Jag har filat och filat på den här tavlan och säkert aldrig satt lika mycket tid på någon annan. Det var meningen att det skulle bli en exakt kopia av den äkta Renoir tavlan. På vissa ställen i originalet märker man att Renoir inte varit noga utan lite ditåt dög nog för honom också. Nu är den tillräckligt bra för mig själv och har lärt mig ett och annat.
Bland saker jag lämnade bort finns tummen och ljusstakarna. Den stående damens tumme försökte jag att få naturlig, men den blev antingen för framträdande, glansig, eller fel riktning. Till slut bestämde jag mig att ta bort den. Hon har den naturligt bakom handen istället. Och egentligen tyckte jag att den i Renoirs original var lite underlig och onaturlig. Tummen vilar inte i det läget den var målad i.
Ljustakarna var redan från början lite onödiga men hör förstås till ett piano av största storleken, de pianon som i folkmun kallas för "musta surma" av den anledningen att man dör av tyngden när man flyttar på dem. De hade dessutom ingenting med ljuset i tavlan att göra eftersom Renoir inte satt något ljus i dem. Alltså, lämnade jag bort dem.
Några saker ändrade jag på jämfört med originalet. Den stående damens klänning har jag målat röd också på vänstra sidan av tavlan. Ursprungligen verkar det inte vara röd i Renoirs målning. Jag har undrat över varför, men inte kommit till något fiffigt svar. Bakgrunden har jag med flit låtit vara lite mindre detaljerad, mest på grund av lathet, men också för att inte låta tittarens blick fästa vid de detaljerna.
Hela färgskalan är annorlunda i kopian men det märker man inte ifall man inte tar kopian till Musée d'Orsay i Paris och jämför där helheten.
Beklagar att fotograferingen inte ger en helt korrekt bild av varken originalet eller kopian. Det blanka ljuset och glittrigheten är en summa av kamera + blixt och det i sin tur en följd av den mörka årstiden.
Originalet ovan
Kopian
måndag 23 september 2013
Skuggor
Fångad i en förunderlig värld. Ute till havs där vågorna och molnen stundvis utgör de enda motiven, kan man bli förvånad vilken visuell kraft de har. Molnen svävar över horisonten och bildar vackra formationer, speciellt nu till hösten då solen ligger lågt och skuggorna i själva molnen blir påtagliga. Skuggor är som formen på allting. Mycket av vår föreställning av former bygger på skuggor. Naturligtvis har man 3D seende på grund av våra vitt åtskilda ögon (hur vitt åtskilda är sedan en personlig sak och kan både betraktas som en komplimang eller förnedring beroende på hur man utrycker saken). Hjärnan, dvs du, tolkar det enligt det invanda mönstret och kan utgående från det bedöma avstånd. Om man skulle byta huvud men behålla hjärnan med någon, t.ex. med en person som har ögonen längre från varandra än man själv, skulle man ha oerhörda svårigheter att sätta maten på gaffeln. Men nu blev ämnet lite absurt.
Skuggor är viktiga. Vi är oerhört snabba på att tolka dem. Om en skugga ligger fel på en tavla tolkar betraktaren målningen som absurd eller så tvättar han glasögonen.
söndag 16 juni 2013
Kreativ - så här inför midsommaren
Vad gör en människa kreativ? Det har facinerat mig så till den grad att jag valt mitt yrke därefter. Kreativitet diskuteras mycket i dagens värld. Endel söker ofta efter kreativa människor bland konstnärer vare sig det är frågan om bildkonstnärer eller musiker. Är målandet kreativt ? Om jag skulle beskriva kreativitet i ord skulle det vara något som följer:
- Roligt. Det skapas något nytt och aldrig tidigare skådat om det är roligt. Vem har roligt? Den som skapar. Ok vi säger väl det, men vad kunde vara motsatsen. Motsatsen till att skapa något nytt är kanske att skapa något med rutin. När jag målar går det mesta nuförtiden av rutin. Och ju längre jag kommer i målandets konst, destu mer sällan sker något nytt och icke rutinmässigt. I processen som jag gjort många gånger som t.ex att ställa i ordning tavlan, ta fram färger, blanda dem och bre ut dem på duken, kommer före eller senare ett infall att det skulle vara roligt att den här gången inte bara blanda gult och blått utan istället inkludera litet röd färg bara för att det är roligt. Jag får någotslags tillfredställelse att sätta dit något annorlunda som överraskar mig själv. Vanligtvis blir jag glatt överraskad.
- Beundran eller stolthet av att klara av något omöjligt. En orsak till nya kreativa ideer kan vara längtan efter beundran eller erkännande, för sig själv eller för andra. Det finns någon kraft i det där att utmana sig själv. Är det kanske en dold tävlingsinstinkt? Det kan också vara motiverande att göra något bättre än en själv eller någon annan som får penseldragen att försöka åstadkomma något som ingen annan åstadkommit. Kanske har vi en drivande kraft i det att vi vill bli uppmärksammade av oss själva och andra.
- Nyfikenhet. Om man någongång sett en färg som man känner värme för kanske man blir nyfiken över hur den skapades. Det är kanske för mig den starkaste kraften i att försöka sig på något okänt eller icke rutinmässigt. Jag försöker nå något som någon annan har skapat eller lyckats med och som biprodukt kan jag hamna in på en förunderlig stig som visar sig vara något nytt. Jag är överraskad själv. Men om jag stannar där har jag skapat något nytt. Det gäller att stanna i rätt ögonblick
Att vara kreativ är mycket frågan om hur man känner sig. Sinnesstämningarna är drivkrafterna bakom kreativitet. Det finns naturligtvis många fler än de nämnda. Endel av orsaken till att man inte kan frambringa effektivt kreativitet med pengar är just det att den underliggande kraften kanske finns hos någon av de ovannämnda och inte i behovet av pengar.
- Roligt. Det skapas något nytt och aldrig tidigare skådat om det är roligt. Vem har roligt? Den som skapar. Ok vi säger väl det, men vad kunde vara motsatsen. Motsatsen till att skapa något nytt är kanske att skapa något med rutin. När jag målar går det mesta nuförtiden av rutin. Och ju längre jag kommer i målandets konst, destu mer sällan sker något nytt och icke rutinmässigt. I processen som jag gjort många gånger som t.ex att ställa i ordning tavlan, ta fram färger, blanda dem och bre ut dem på duken, kommer före eller senare ett infall att det skulle vara roligt att den här gången inte bara blanda gult och blått utan istället inkludera litet röd färg bara för att det är roligt. Jag får någotslags tillfredställelse att sätta dit något annorlunda som överraskar mig själv. Vanligtvis blir jag glatt överraskad.
- Beundran eller stolthet av att klara av något omöjligt. En orsak till nya kreativa ideer kan vara längtan efter beundran eller erkännande, för sig själv eller för andra. Det finns någon kraft i det där att utmana sig själv. Är det kanske en dold tävlingsinstinkt? Det kan också vara motiverande att göra något bättre än en själv eller någon annan som får penseldragen att försöka åstadkomma något som ingen annan åstadkommit. Kanske har vi en drivande kraft i det att vi vill bli uppmärksammade av oss själva och andra.
- Nyfikenhet. Om man någongång sett en färg som man känner värme för kanske man blir nyfiken över hur den skapades. Det är kanske för mig den starkaste kraften i att försöka sig på något okänt eller icke rutinmässigt. Jag försöker nå något som någon annan har skapat eller lyckats med och som biprodukt kan jag hamna in på en förunderlig stig som visar sig vara något nytt. Jag är överraskad själv. Men om jag stannar där har jag skapat något nytt. Det gäller att stanna i rätt ögonblick
Att vara kreativ är mycket frågan om hur man känner sig. Sinnesstämningarna är drivkrafterna bakom kreativitet. Det finns naturligtvis många fler än de nämnda. Endel av orsaken till att man inte kan frambringa effektivt kreativitet med pengar är just det att den underliggande kraften kanske finns hos någon av de ovannämnda och inte i behovet av pengar.
fredag 3 maj 2013
En dos Renoir (4)
Nu får Renoiren vila ett tag och vänta på inomhussäsongen i höst. Våren kommit och jag skall ägna mig åt andra motiv.
Det sista jag gjorde på den här målningen för i vår var fördjupande av färgerna och fler detaljer vid händerna. Som vanligt i målningar är händerna märkligt svåra. Kanske det beror på den fina muskulaturen man har i händerna och de oändligt många positioner som händerna kan ha. Då jag målar händer brukar fingrarna bli fel vad gäller längd och position. För att få dem att formas i någorlunda rätt struktur börjar jag med att föreställa mig skelettet, var skelettets benen börjar och slutar och hur de böjs. Med den mentala övningen får jag händernas leder att böja sig på rätta ställen. Här nedan ser man tydligt två sådana "brutna" linjer vid handlederna. Fortfarande kan man diskutera om handleden befinner sig på rätt ställe eller fel, speciellt den övre handen. Om det ser ut som om den skulle vara på fel ställe måste ju armen vara bruten. I så fall är det den enkla förklaringen eftersom handleders position i förhållande till armens längd sällan avviker markant från människa till människa. Händerna är viktiga för kompositionen. I den här målningen är den nedersta handen den som beskriver pianisten. Handens position berättar att pianisten är erfaren och kan sin sak. Det är inte en nybörjare. Den andra handen av pianisten visar att hon alldeles nyss vände notblad.
Den andra kvinnans hand är avslappnat hängande vilket tyder på att musiken är bra och avslappnande. Hela kroppen är placerad i en ställning där hon tydligen vill komma nära musiken och njuter. Hon har kommit rätt nära och läser noterna precis som om hon tänker sjunga eller kanske bara känner till låten.
Synbarligen njuter båda två av musiken tillsammans.
Det sista jag gjorde på den här målningen för i vår var fördjupande av färgerna och fler detaljer vid händerna. Som vanligt i målningar är händerna märkligt svåra. Kanske det beror på den fina muskulaturen man har i händerna och de oändligt många positioner som händerna kan ha. Då jag målar händer brukar fingrarna bli fel vad gäller längd och position. För att få dem att formas i någorlunda rätt struktur börjar jag med att föreställa mig skelettet, var skelettets benen börjar och slutar och hur de böjs. Med den mentala övningen får jag händernas leder att böja sig på rätta ställen. Här nedan ser man tydligt två sådana "brutna" linjer vid handlederna. Fortfarande kan man diskutera om handleden befinner sig på rätt ställe eller fel, speciellt den övre handen. Om det ser ut som om den skulle vara på fel ställe måste ju armen vara bruten. I så fall är det den enkla förklaringen eftersom handleders position i förhållande till armens längd sällan avviker markant från människa till människa. Händerna är viktiga för kompositionen. I den här målningen är den nedersta handen den som beskriver pianisten. Handens position berättar att pianisten är erfaren och kan sin sak. Det är inte en nybörjare. Den andra handen av pianisten visar att hon alldeles nyss vände notblad.
Den andra kvinnans hand är avslappnat hängande vilket tyder på att musiken är bra och avslappnande. Hela kroppen är placerad i en ställning där hon tydligen vill komma nära musiken och njuter. Hon har kommit rätt nära och läser noterna precis som om hon tänker sjunga eller kanske bara känner till låten.
Synbarligen njuter båda två av musiken tillsammans.
söndag 7 april 2013
En dos Renoir, (3)
Det blev paus i skrivandet men inte i målandet. Tavlan har fått mer färg varje vecka och den börjar allt mer likna något annat än Renoirs verk. Förra veckan kunde jag inte hålla mig mer. Trots att jag blivit varnad för att inte måla ljusfärger ännu, måste jag sätta färg på den främre flickans hår. Samtidigt fick bakgrunden djupare färg då penseln var våt och färgen passade in. På draperiet faller det också ljus.
En intressant detalj. Renoir målade inte av nån anledning den högra delen av kjolen, den till vänster om den främre flickan, röd utan lämnade den utan färg. Varför ? Jag satt dit den röda färgen som jag tycker den borde ha.
En intressant detalj. Renoir målade inte av nån anledning den högra delen av kjolen, den till vänster om den främre flickan, röd utan lämnade den utan färg. Varför ? Jag satt dit den röda färgen som jag tycker den borde ha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)