Igen har jag jobbat på målningen som är min utmaning. Den här gången blev jag klar med bilden nummer 1, dvs grundmålningen.
Nu har jag grundmålningen klar där jag alltså bara målat skuggor. Ju mörkare skugga desto mörkare färg. Själva färgen är ditåt men inte rätt. Eftersom jag inte eftersträvar exakt kopia av tavlan har jag tagit mig vissa friheter och tänker fortsätta med det. Pianots ända, kanten vid tangenterna som på högra sidan är mot tittaren, är betydligt högre än på originalet. Det märks inte om man inte speciellt nämner det som här och råkar ha en bild av originalet framför sig (se tidigare blogginlägg). Men att korrigera det tyckte jag var en onödig ansträngning. Det är vanligt att man i det här skedet märker att man gjort fel i kolteckningen som ligger som bas för grundmålningen. Eftersom kolteckningen blev rätt suddig, på grund av mina korrigeringar, drog jag ett varv med fixativ på den, dvs ett lager spraylack. På det sättet lossnar inte kolet men samtidigt går det inte heller att korrigera kolritningen. Men ingen panik, man kan måla på med tjock färg istället. På den högra sidan av tavlan märker man kanske det. Noternas högra kant befann sig alldeles på fel ställe. Man kan ännu här se svagt det svarta strecket över pianot och över böckerna på pianot. Det blir nog tillrättalagt senare får ni se när den tjocka penseln kommer fram.
Efter ett par timmar såg tavlan ut som på bild nummer 2 här nedan.
Fortfarande koncentrerar jag mig bara på skuggor. Ljuset i målningen kommer från vänster och allt som blir i skuggan skall få färg i det här skedet. Ett litet undantag gjorde jag i draperierna bakom flickorna. De får synnerligen starkt ljus på vänstra sidan, men jag får skylla fadäsen på tanklöshet. Man dras så fort in i trans när man målar att jag inte märkte att jag målade på det som skall ha ljus. Vi får försöka rätta till det i efterhand. Nu börjar jag ha ganska mycket på min agenda om detaljer som skall rättas till i efterhand. Det kanske blir en enklare tavla än jag tänkt mig från början i alla fall :)
Jag kom bara halvvägs med andra varvet och fortsätter efter sportlovet. Nu 2 veckor paus från allt.
torsdag 14 februari 2013
söndag 10 februari 2013
En dos Renoir
Jag bestämde mig att lära mig lite om målning. Vad vore bättre än att välja en känd konstnärs målning och kopiera lite för eget nöje. Jag valde Auguste Renoirs unga damer vid pianot, gjord 1892. Jag tänkte att det skulle vara en lämplig utmaning. Men se, där hade jag ju fel.
Min lärare undrade om jag inte hade hittat något lättare. Snabbt märkte jag att här är en svår utmaning. Redan vid teckningskedet märktes det att det fanns massor av viktiga streck här och där. Men en av de goda sakerna med målningen, och säkert ett vanligt fenomen bland riktiga konstnärers tavlor, var att perspektiven är relaterade till varandra. Vad jag menar med det är att t.ex. bakgrundens draperi fungerar nästan som ett rutfält på vilken man kan rita kroppsdelarna. Som exempel kan man ta draperiets andra streck från höger räknat på bilden nedan och följa dess streck nedåt. Det passerar huvudet och senare nuddar vid pekfingret och tummen. Följaktligen borde man få vänstra handen på dess rätta plats i det ledet. Bakgrundstrecket böjer sig för all del litet men men en mjuk s kurva blir det någorlunda rätt. Horizontellt får man handen någorlunda på rätt plats med att jämföra dess position med kvinnans brösthöjd. Hela målningen är gjord på liknande sätt, åtminstone så som jag ser det. Det är bara att fortsätta.
Som ni ser har den stående kvinnans ansikte blivit lite svart. Det beror på att jag tecknat med kol och hamnat radera streck då det blivit fel. Efter ett antal gånger fick hon lite mörka ögon. Inget att fästa sig vid i det här skedet eftersom det går att fixa i efterhand. Men hennes ansikte är ganska ljust i den riktiga målningen så det kan bli att reparera med en ljus färg innan man målar mörkare skuggor på. Nu talar jag naturligtvis om grundmålningen som jag antar att är målad som en svartvit målning. Jag måste i det här skedet avslöja hur jag tänkte måla min version av tavlan. Först målade jag den kolteckning som på bilden. Sedan målar jag skuggor med en mörk färg, ljusa skuggor med tunnare färg, mörkare med tjockare. Sedan ännu ett lager, eller eventuellt flere med tjockare färg och de rätta färgerna enligt originalet. Originalets färger får man som lekman bara gissa sig till eller fråga läraren. Professionella lärare kan berätta vad för färger som använts. Jag har dock tänkt använda bränd sienna med blanding av rött och ultra marin. Om det behövs blandar jag även gult, men jag tror att den dominerande färgen är bränd sienna. I grundmålningen spelar det inte så stor roll vad för färger man använder. Det som är viktigare är att skuggorna kommer på rätt plats.
Jag skall fortsätta skriva om nästa steg när jag kommit så långt. Jag satt ungefär 2 timmar och tecknade med kol. Fotot ovan är taget ungefär i mitten av den sessionen. Till dags dato har jag använt cirka 3 timmar till grundmålningen och är ungefär halvvägs. Nästa gång jag målar på tavlan tar jag ett foto och berättar hur det går. Jag är inte särdeles snabb målare och tycker mer om att dras in i flödet än att försöka nå något snabbt.
Min lärare undrade om jag inte hade hittat något lättare. Snabbt märkte jag att här är en svår utmaning. Redan vid teckningskedet märktes det att det fanns massor av viktiga streck här och där. Men en av de goda sakerna med målningen, och säkert ett vanligt fenomen bland riktiga konstnärers tavlor, var att perspektiven är relaterade till varandra. Vad jag menar med det är att t.ex. bakgrundens draperi fungerar nästan som ett rutfält på vilken man kan rita kroppsdelarna. Som exempel kan man ta draperiets andra streck från höger räknat på bilden nedan och följa dess streck nedåt. Det passerar huvudet och senare nuddar vid pekfingret och tummen. Följaktligen borde man få vänstra handen på dess rätta plats i det ledet. Bakgrundstrecket böjer sig för all del litet men men en mjuk s kurva blir det någorlunda rätt. Horizontellt får man handen någorlunda på rätt plats med att jämföra dess position med kvinnans brösthöjd. Hela målningen är gjord på liknande sätt, åtminstone så som jag ser det. Det är bara att fortsätta.
Som ni ser har den stående kvinnans ansikte blivit lite svart. Det beror på att jag tecknat med kol och hamnat radera streck då det blivit fel. Efter ett antal gånger fick hon lite mörka ögon. Inget att fästa sig vid i det här skedet eftersom det går att fixa i efterhand. Men hennes ansikte är ganska ljust i den riktiga målningen så det kan bli att reparera med en ljus färg innan man målar mörkare skuggor på. Nu talar jag naturligtvis om grundmålningen som jag antar att är målad som en svartvit målning. Jag måste i det här skedet avslöja hur jag tänkte måla min version av tavlan. Först målade jag den kolteckning som på bilden. Sedan målar jag skuggor med en mörk färg, ljusa skuggor med tunnare färg, mörkare med tjockare. Sedan ännu ett lager, eller eventuellt flere med tjockare färg och de rätta färgerna enligt originalet. Originalets färger får man som lekman bara gissa sig till eller fråga läraren. Professionella lärare kan berätta vad för färger som använts. Jag har dock tänkt använda bränd sienna med blanding av rött och ultra marin. Om det behövs blandar jag även gult, men jag tror att den dominerande färgen är bränd sienna. I grundmålningen spelar det inte så stor roll vad för färger man använder. Det som är viktigare är att skuggorna kommer på rätt plats.
Jag skall fortsätta skriva om nästa steg när jag kommit så långt. Jag satt ungefär 2 timmar och tecknade med kol. Fotot ovan är taget ungefär i mitten av den sessionen. Till dags dato har jag använt cirka 3 timmar till grundmålningen och är ungefär halvvägs. Nästa gång jag målar på tavlan tar jag ett foto och berättar hur det går. Jag är inte särdeles snabb målare och tycker mer om att dras in i flödet än att försöka nå något snabbt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)