Lovisa Garnison

Här är en tavla jag målade för kanske 10 år sedan, en av de första landskap jag någonsin målade. Tavlan förställer mitt barndomshem i Lovisa och hänger på väggen i detta hus. Den stränga kylan just nu satt mig att fundera på om jag målat något föreställande snö och vinter.  Trots idogt sökande hittade jag inget annat vintermotiv jag målat. Kanske jag inte tycker om vinter. Vintern har sin stämning naturligtvis. Det bästa med vintern är nog den vår som följer :) Endel följer den här filosofin eller åtminstone motiverar sina beslut med hjälp av den. För att uppleva att man lever skall man genomgå något verkligt tufft, som t.ex. att gå simma i en vak. Då märker man hur varmt det är efteråt. Men nu var det ju inte det jag tänkte på när jag målade tavlan.

I tavlan märker man att jag var speciellt noggrann med formerna. Jag var nästan orolig för att jag inte skulle kunna måla ett hus så att det liknar det huset jag målar. Jag hade egentligen inte målat något landskap tidigare utan bara sysslat med ingenjörsjobb och här passar det säkert bra att förklara sig varför jag började måla. Min fru hade fått oljefärger i julklapp och jag hade upprepade gånger sagt åt henne att "gå nu på kurs". Till slut sa hon åt mig "gå själv" och det gjorde jag. Jag målade faktiskt några stilleben innan den här tavlan, men detta var det första med ett motiv som andra känner igen.

När jag satt färger på duken frågade min lärare om jag hört om färgcirkeln. "Vadå?" Jag fick en halv timmes undervisning i hur färger fungerar och han rekommenderade att här använda gult och kontrastfärgen violett för att få ljus och skugga i vinterlandskap. Dessutom rekommenderade han att använda sig av 3 färger, gult, blått och rött, samt kombinationerna av dessa. Och på den vägen är jag än idag. Jag använder inte många olika färger på samma tavla. Om jag gör det brukar öga säga att det är något fel på den.

Perspektivet är enkelt. En gata med mindre hus och gråare färger längre bort. Ljuset är också enkelt. Solsken från höger. Den gula ytan på huset skall (borde) vara den starkaste. Ju starkare skugga, desto mer violett. Fönstren är en aning för mörka, dvs, nästan svarta. De är på gränsen till att se konstgjorda ut, men bara på gränsen. Snön är blåaktigt grå. Ljusstrimman tvärs över gatan gör att där finns något att fästa blicken på. Eventuellt skulle jag ha kunnat sätta dit en människa eller två för att få mer liv i tavlan, men jag vågade inte då ännu. Garnison är ett lugnt område så kanske det är bäst så här. Jag kanske också idag skulle vara mer modig med ljusfärgerna på snön, men faran är förstås att fokusen flyttas från huset till snön.

Uttalet av området Garnison i Lovisa är omdiskuterat. Endel Lovisabor, och kanske lite med Lovisadialekt, uttalar stadsdelen Garnision. Orsaken till att området namn torde ligga i 1700 talets Lovisa, dåvarande Degerby, där det byggdes några fästningar i närheten av Garnison och soldater bodde på området. Personligen tycker jag att det är en av de vackraste områden som finns, men jag är kanske lite jävig i den saken.

Gör en spinnaker lampskärm

Den här gången har jag tagit mitt favoritintresse, segling med spinnaker, som motiv och därav designa en lampskärm . En spinnaker är en vacker sak med böljande form. Idén föddes då jag hittade en kasserad lampa i ett lastbilsflak för skräp utanför Korjaamo. Tack Korjaamo. Jag går inte vanligtvis omkring och gräver i skräphögar. Men att pasera utan att titta vad som finns i ett lastbilsflak på gatan -  är nästan omöjligt. Kunde inte låta en ensam lampa stå där och frysa. Jag räddade den.

Naturligtvis stod den och skräpade hemma istället och en dag var måttet rågat. Lampan hade ingen skärm.  Jag beslöt att tillverka en och lätt skulle det vara, men inte trivialt. Formen på en spinnaker föreföll mig först lätt, sedan vid närmare eftertanke svår. Innan jag gick till butiken för att införskaffa material försökte jag planera formen utan CAD program, som jag dessvärre inte har. Ganska snabbt kom jag till att man borde ha CAD program, som snyggt skulle rita ut bitar till att klippas och klistras. Detaljplanerande fick vara och slutligen mätte jag höjden och bredden varefter jag beslutsamt klampade in på Hobby Point i Kampen och köpte tillräckligt med material. Det är en fantastisk butik med diverse material för hobbybyggare av t.ex. modellplan.

Jag köpte ståltråd, genomskinlig kartong för lampskärmar, tunt papper i olika färger och två färdiga lampskärmsringar, ena stor andra liten. Därefter började jag böja ståltråden - sen började jag fundera. Jag kom till att jag borde börja med att rita upp vad jag tänkt mig. Ritningen nedan gjorde jag för att förstå hur toppen av spinnakern skall böjas och därmed få någorlunda rätt form.

Först verkade det som om koner (i mitten på bilden) räcker för att få den böjda formen i toppen, men efter att jag prövat mig fram med ett vanligt papper märkte jag att konernas sidor måste vara lite böjda (nere på bilden). Hur mycket ? Ett CAD program skulle säkert lätt räkna ut det. Men det programmet hade jag som sagt inte så det blev att använda saxen och pröva sig fram.

Efter lite böjande och klippande kom jag till följande:

Här prövar jag mig fram. och det syns. Det här ser ut som ett spindelnät. Det röda nätverket är i själva verket bara en plastfilm på den genomskinliga kartongen. Då man avlägsnar plastfilmen uppenbarar sig kontaktlim på vilket det går lätt att klistra på vad som helst. På bilden syns också lampstommen som användes. Sedan är det papprets tur.

 En verklig spinnaker är inte klippt och skuren så här men för att göra det lite enklare har jag tagit genvägar och friheter. En segelmakare för säkert mardrömmar av bilderna. Om spinnakern ute till sjöss ser ut så här kan man sluta sig till att det inte blåser ordentligt. Den säckar. Tyvärr liknar det litet en vintermössa. Därför klippte jag och böjde ståltråd lite till varefter jag limmade kantband i rätta färger.

Storleken på spinnakern är c 50 cm.