Talgoxar på kvistarna

Här sitter två talgoxar i höstens rönnbärsträd. Den dominerande färgen och stämningen är - röd. Inte grann utan lite mörk redan av höstens påminnelse om mörkret som kommer. Dyster är den här ändå inte utan vacker tycker jag. Än finns det mat för talgoxarna men lite tunnsått är det på grenarna.

Den här tavlan talar lugnt till tittaren. Det blåser inte. + 3 grader. Men för fåglarna är det här tiden då man frossar av det som ännu finns på grenarna och förbereder sig för vinterns ankomst. Större djur än fåglar måste äta upp sig. En teori om varför nordbor jobbar effektivt och har klarat sig bra är egenskapen att förbereda sig, som sitter i generna och i kulturen. Och någon logik kan man nog hitta i det eftersom människor i norden alltid vetat att på hösten samlar man för vintern. Nuförtiden finns det fantastiska grejer som säkerställer att även om man inte gör något, sköter det sig nog.  Fartygen transporterar nog solrosfrön mot betalning. Och talgoxen får sina frön om de blir matade av hyggliga människor. Men även om det inte skulle ske, klarar talgoxen sig nog eftersom den har det i generna.

Detta var ett verk jag gjorde åt min mormor.

(olja på duk, 30*40cm)