Talgoxar på kvistarna

Här sitter två talgoxar i höstens rönnbärsträd. Den dominerande färgen och stämningen är - röd. Inte grann utan lite mörk redan av höstens påminnelse om mörkret som kommer. Dyster är den här ändå inte utan vacker tycker jag. Än finns det mat för talgoxarna men lite tunnsått är det på grenarna.

Den här tavlan talar lugnt till tittaren. Det blåser inte. + 3 grader. Men för fåglarna är det här tiden då man frossar av det som ännu finns på grenarna och förbereder sig för vinterns ankomst. Större djur än fåglar måste äta upp sig. En teori om varför nordbor jobbar effektivt och har klarat sig bra är egenskapen att förbereda sig, som sitter i generna och i kulturen. Och någon logik kan man nog hitta i det eftersom människor i norden alltid vetat att på hösten samlar man för vintern. Nuförtiden finns det fantastiska grejer som säkerställer att även om man inte gör något, sköter det sig nog.  Fartygen transporterar nog solrosfrön mot betalning. Och talgoxen får sina frön om de blir matade av hyggliga människor. Men även om det inte skulle ske, klarar talgoxen sig nog eftersom den har det i generna.

Detta var ett verk jag gjorde åt min mormor.

(olja på duk, 30*40cm)

Bevakande öga

Carl von Numers har målat många fåglar, här en av dem som finns på en vägg i Lovisa. Fiskgjuse som avbildats har en majestätisk hållning och en skarp blick som rovfåglar i allmänhet har. Miljön är precis rätt. Högt ovan alla andra i en talltopp sitter förstås fiskgjuse, kanske bredvid sitt bo. Därifrån skådar den ut över sina jaktmarker. I somras märkte vi att det hittas en hel del fiskben på en holme där fiskgjuse har sitt bo. 

Det kanske inte framgår av fotot men pupillen är intressant. Den är ju bara en prick mitt i det gula ögat, men av någon anledning blir effekten mycket hökaktig, nästan farlig. Tallen har skickligt avbildats i dagsljusfärger. Det gröna är ganska brunt och det ljusa innehåller ljusa gråa toner som inte är skarpa. Därför framstår fiskgjuse som mycket klar i bilden och med skuggans hjälp på buken har formen på fågeln, men också dagsljusets riktning, avbildats. 

Jag tycker att det intressanta med havet är att ju närmare horisonten desto mer mörkblå blir havet. Det är ju egentligen tvärtemot vad ögat säger och konsten att måla perspektiv i allmänhet. Ju avlägsnare något är desto gråare eller ljusare färger, men här har det omvända en intressant effekt. Holmarna i yttre havsbandet kommer bättre fram och huvudet blir skarpt. Fiskgjuse har vit hjässa och blir därför lättare att avskilja från bakgrunden då havet är mörkare. Dessutom framträder formen jättebra.

 Som med de flesta fågelmålningar är formen viktig. Calle har lyckats här fantastiskt bra. Hela fågeln sitter som en av de största rovfåglar i Finland skall sitta. En sådan form kan skapas efter idogt tränande och målande av otaliga fåglar.