Skeppet far

Seglingssäsongen börjar närma sig slutet här i Finland men också för det här ståtliga skeppet i slutet av 1700-talet. Ostindiska kompaniets fartyg seglar in mot hamnen i Göteborg. Vinden har redan mojnat och man glider in med blott en klyvare riggad. Vissa matroser fäster sina sista tampar i riggen och tänker på allt det roliga som väntar i hamn. Just dessa stunder måste ha varit höjdpunkter i sjömännens hårda liv. Den där känslan av 5 minuter före det händer är påtaglig i den här tavlan.

Modellen av fartyget är kopierad av en annan tavla vars målare jag saligen glömt namnet på. Det intressanta här är dyningarna som rullar in snett bakifrån. Skvalpet från båten syns som brutna färgklickar i vattnet. Att måla vågor ät egentligen att bara slarvigt men noggrant placera färgklickar på duken. Om man hittar figurer som människan uppfattar som vatten har man lyckats. Oljefärger har den fördelen att man slänger dit en omgång, och blir det inte bra, målar man gladeligen på det förra lagret med nya figurer. Oljemålningar blir bara bättre och djupare av många lager färg, fråga fast Rembrandt. I den här målningen satt jag åtminstone 2 eller 3 gånger olika lager på varandra. Orsaken var den att jag inte var nöjd med resultatet. På himlen kunde jag ha fortsatt med några lager till.

Det besvärliga med båtar är formen. I och för sig gäller det för nästan allt osymmetriskt som t.ex. människor. Båtar är dock oftast symmetriska med avseende på mittlinjen och är därmed lite lättare än människor. Tag lite avstånd till tavlan och håll penseln slött högt på penselns skaft. Tänk på runda former. Om man tänker sig runda vackra kvinnliga former blir båtar rätt naturligt vackra av sig själv.

Sorgsen

Ibland känner man sig som den här kvinnan. Hon har sålt smöret och tappat pengarna. Oturligt nog har hon satt sig med ryggen mot spegeln och en tokig hatt på huvudet. Då fångade jag henne på tavlan :)

Det här ingår i serien av kvinnor på väggen i källaren. Skuggan är det intressanta i tavlan tycker jag. Helt tydligt kommer ljuset från vänstra sidan och bildar en klar skugga av huvudet som syns på den högra axeln. Men samtidigt gör skuggan på stolen i spegelbilden att man börjar fundera om det här kan stämma. Är det ett perspektivfel eller inte ?

Det ser ut som om spegelbilden har en skugga, men det är inte möjligt. Följaktligen måste lampan befinna sig på främre sidan av modellen för att ge en skugga av "baken" eller ryggen på stolen. Men då befinner sig kvinnan i ett perspektiv som är lite för nära spegeln för att kunna vara verkligt. Det här är detaljer som målarna själva märker och inte nödvändigtvis tittarna, men ni har den fördelen att jag berättar gärna mina misstag i tavlan :) Det positiva är att jag kan alltid säga att det här är rätt, för ingen kan säga att det är fel. Kommentera gärna.

Hennes blick är sorgsen, nästan rädd. Den ljusa sidan av ansiktet kunde t.o.m. tolkas som så att hon gråter. I den här tavlan får ansiktets skugga ganska mycket ljus och kontrasten av ljus och skugga är inte markant med dessa färger i ansiktet. Däremot är skuggan på axeln gjord med två helt olika färger som gör att kontrasten blir jättestor. Risken med kontraster är att det plötsligt kan bli en avgrund i tavlan och se ut som om den gått sönder, dvs det blir ett hål. Även kända konstnärer har lyckats med det, men vanligtvis beror det på ljuset i vilket man tittar på tavlan.

Här finns ett annat perspektivproblem också, som är ganska vanligt med personporträtt. Huvudet i spegelbilden sitter lite för högt upp, och för långt fram, vilket beror på att man har en tendens att teckna en hals. Här har jag dessutom huvudet i spegelbilden i minsta laget. Människan har nästan ingen hals i jämförelse med axlarna, men nog i jämförelse med ögonen. Vi tittar vanligtvis människor i ögonen och tycker att halsen är lång. Kolla på alla människor du träffar på. Kolla när barn ritar människor. Målar du en hals skall du vara försiktig att den inte blir en giraffhals.

Det röda ljuset

De flesta kvinnor jag målat har jag blivit tvungen att placera i källaren. Där har hängt ett tiotal men har nu fått flytta till en låda på grund av utrymmesbrist. Där får de klara sig trots att det säkert är tråkigt.

Den här tavlan är speciell på det sättet att kvinnan sitter i ett rött bakgrundsljus, dvs ljuset är en röd stark lampa som har placerats snett bakom henne enbart för att få en studie av rött ljus på en modell. I övrigt känner jag inte ens modellen utan tavlan är produkten av en målarkurs på Helsingfors Arbis med en fenomenal dragare och lärare vid namn Tapio Tuominen. Det enda i tavlan som är ordentligt gjort är det röda skenet och då speciellt på huvudets övre del, dvs håret. Trots att jag tycker att den alizarinröda färgen är huvudsaken i hela målningen, tog just den biten inte mycket tid att måla dit, hela 1 minut. Resten av målningen jobbades det på i flere timmar och ser ändå rätt ofärdig ut. Men när man uppnått ett sånt ljus, är det bara att sluta måla eftersom man säkert förstör mer än lyckas bättra på ljuset. Proffs skulle säkert fortsätta måla eftersom de är säkra på hur man får det där ljuset pånytt, men inte jag. Det är mer ett resultat av slumpen och god lärare, men samtidigt en glad överraskning när det händer. Bakgrunden är ganska mörk grön som dessutom är komplementfärg till röd vilket gör skenet starkare.

Skillnaden mellan hudens skuggafärg och ljusfärg är väldigt stor som syns bl.a. på halsen. Hela tavlan är för övrigt full av ljus och skuggor, nästan lite överdrivet för att öva sig på att måla dem. Detta var som sagt en studie av modell i skarpt ljus. Skarpt rött ljus i verkligheten kunde vara t.ex. trafikljus eller något dylikt. Vad lär vi oss av detta. Placera en ett dunkelt mörkgrönt träd bakom trafikljuset och simsalabim...ljuset lyser rött.