Denna tavla föreställer en för på min svågers före detta träbåt. Jag har inte visat tavlan för många, åtminstone inte medvetet. Den har hängt några år på min vägg i arbetsrummet och tyvärr har ingen ännu frågat vem som målat den trots att jag haft ett tusental besökare. Nåja, den är så vi så inte till salu.
Men grejen som jag ständigt fäster mig vid när jag ser den är mahognyn. Att måla mahogny är bara att få rätt sorts röd färg och därtill strukturen på träet. Strukturen har jag målat dit med en mörk färg i raka sträck längs med träets riktning och därefter målat den röda färgen som en lasur. Mahognyn får mig att känna det varma i båtens däck man gärna lägger sig ner på. Magognyn liksom teak är bra material som däck på båtar och gör det varmt under fötterna.
Men en annan detalj som är spännande i tavlan är metallen i karbinhaken. Vad för färg har metall ? Ingen, kunde man säga men den ytan speglar andra färger. Därför har jag här försökt spegla de andra färgerna i den del av tavlan som består av karbinhake - och vips blir det en metallisk karbinhake. Försök själva så får ni se. För säkerhets skull är färgerna ändå valda så att de är lite gråare än ursprungsfärgerna för att få spegling effektivare. Och sist har jag ännu varit osäker och kantat hela karbinhaken med en svart linje för att göra det klart, för den osäkra tittaren eller den som har för vild fantasi att det är frågan om metall och inte något vatten :)
Mest av allt njuter jag nog av linan som avspeglar sig i däcket. Den liksom drar allting framåt och ger stadga åt det hela. Utan den skulle man antagligen fundera över vad hela skräpet föreställer, vilket man nog lätt ändå gör utan den här långa förklaringen. Kvaliteten på repet är av äkta sjömansslag. Har man sådant tågverk fasthängande i båten är det säkert att båten också hänger där den ska när man kommer tillbaka efter att man lämnat den. Dessutom är linan ordentligt splejsad, vilket inte riktigt syns på bilden men ni måste bara tro mig.
Den gröna knapen som karbinhaken är fast i torde ha böjt sig då det blåst hårt. Knapen är av en model man inte helt genast förknippar med en knape, men den har säkert fungerat i decennier utmärkt. Den förstärker ytterligare repets hållfasthet. Då det blåste gav metallen vika, repet höll.
Hela tavlan drar till höger och återförenas i en punkt långt borta. Hur roligt kan man ha det av en tavla föreställande bara en för på en träbåt ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar